Eivor Sjösten, bröstcancerföreningen Viktoria

Internationella Världscancerdagen i Växjö Domkyrka blev omtumlande

”Redan innan jag hade kommit till lasarettets parkeringshus hade jag i mitt huvud bestämt vilka psalmer som skulle sjungas på min begravning”. ("Min resa", Carina Samuelsson)

De 125 personer som valde att manifestera den här speciella kvällen i värmen i Domkyrkan bjöds på personliga berättelser av drabbade men också glädjande besked om att cancervården i vårt län ligger i i framkant.

ProLivs Leif Dellmo hälsade välkommen och berättade att syftet med Världscancerdagen är att främja samarbete och kunskapsutbyte mellan alla som arbetar med att bekämpa cancer inom Internationella Cancerunionen, UICC, som har sitt säte i Geneve.

– Idag sätts fokus på cancer runt om i Sverige och årets tema är ”Jämlik vård och rätt till rehabilitering”, berättade Leif. Här i Växjö samlas vi under en gemensam tanke om vad det innebär att leva med sjukdomen, för drabbade men också för närstående.

– I vårt län fick nästan 1 500 personer en cancerdiagnos 2012 men det sker mycket positivt och fler och fler botas. Problemet idag är den ojämlika vården beroende på var du bor men glädjande nog ligger vårt län bra till i den jämförelsen, enligt Leif.

Leif Dellmo avslutade med att peka på hur man själv kan minska risken att bli drabbad eftersom miljö- och livsstilsfaktorer påverkar. Råden löd: Låt bli att röka, var måttlig med alkohol, slopa processad skräpmat, var fysiskt aktiv, håll normalvikt och skydda huden mot starkt solljus, så ökar dina chanser att slippa cancer.

Mer patientvänligt och med en resplan

Efter att Moa Olofsson, Mathilda Svensson och Allan Rogers framfört ”I will be there”, var det Landstinget Kronobergs cancersamordnare, Tina Erikssons tur att berätta om vilka förbättringar vi kan förvänta oss.

– En patient beskrev sitt första möte med läkaren, ett möte som förändrade hennes liv, som att hon mötte ”de bästa av händer”. Så borde det vara för alla, menade Tina.

När sjukvården en gång i tiden organiserades var det inte på ett patientvänligt sätt. Den är uppdelad på många olika håll och det leder till väntetider och oklarheter.

– När man åker på semester beställer man biljett, bokar hotellrum, bokar transfer till hotellet, man har en resplan och man vet var, när och hur. Så borde det fungera i cancervården också, menade Tina.

– I vårt län har vi relativt korta väntetider, men likväl väntetider. Eller ledtider på myndighetsspråk. Patienterna kallar det lidtider, en tid av lidande. Vi jobbar nu med att korta väntan, bli bättre på information och samordning.

En kontaktsköterska för alla cancerdrabbade är en aktuell nyhet. När du får din diagnos får du ett visitkort med namn och telefonnummer till en sköterska som du alltid kan vända dig till med frågor och funderingar. En person som blir ditt stöd och som har koll på läget, vad som händer och som ordnar saker och stöttar dig.

I Tinas bästa värld blir alla sedda

– Det är ju inte bara cancertumören som ska behandlas, hela människan behöver läkas, säger Tina. Det handlar inte bara om det fysiska utan också om det sociala, existensiella och det psykologiska planet. Under våren påbörjar därför ett cancerrehabiliteringsteam sitt arbete, förklarar Tina.

I det här speciella teamet finns det sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator och dietist. Där ingår också en psykolog och en sexolog vilket är nytt.

Tinas ”bästa värld” är ledstjärnan i hennes arbete. Där hamnar ingen mellan stolarna, alla barn till drabbade föräldrar blir sedda och lyssnade på, alla som får en cancerdiagnos möter de bästa av händer och får tillgång till den bästa behandlingen. De behöver inte vänta en enda dag i onödan och behöver inte leva i ovisshet om vad händer härnäst, det som går att planera och förutse.

– I min bästa värld blir hela människan sedd och omhändertagen, avslutade Tina.

”Hold me now” framfördes av Moa, Mathilda och Allan innan Leif Adolfsson pratade om vikten av att ge tröst och att ta emot den.

Min första tanke var att nu ska jag dö

– Knölen i mitt bröst visade sig vara cancer och på en enda sekund hade mitt liv förändrats, så sa Carina Samuelsson, prästen som beskrev sina upplevelser under rubriken ”Min resa".

Carinas berättelse återger vi i sin helhet här. Den handlar om hennes känslor och tankar och hur en 29-årig rockmusiker från Borlänge kom att bli betydelsefull för henne. Den omtalade knappnålen hade hörts när publiken lyssnade på Carinas gripande historia.

Moa, Mathilda och Allan fortsatte med Marie Fredrikssons ”Tro, jag vill känna tro” och Leif Adolfsson reflekterade över hoppet om en gryning och att se ljus.

Cancern har haft en positiv sida också

– Jag lever fortfarande. Min cancer har lärt mig massor, innan hade jag aldrig vågat stå här framme i Domkyrkan och prata. Men vad gör det om jag gör bort mig, det är ju ingenting, sade Eivor Sjösten, bröstcancerföreningen Viktoria.

– Min cancer har också gett mig många goda vänner för livet. Och det vill jag säga, att den som har goda vänner, den är rik, avslutade Eivor samtidigt som hon tackade och delade ut blommor till dem som gjorde den här kvällen så minnesrik.

Moa, Mathilda och Allan rundade av med ”Balladen om ett brustet hjärta”. Den frivilliga kollekten inbringade 3 582 kronor den här givande kvällen.

Cancervården i vårt län ligger i framkant sade Leif Dellmo, ProLiv, när han hälsade välkommen. Han bjöd på goda råd också.

Mathilda och Moa bjöd på stämningsfull inramning med vacker sång till Allan Rogers komp på flygel.

Landstingets cancersamordnare Tina Eriksson pratar om sin "Bästa värld" där hela människan blir sedd och omhändertagen i sjukvården.

Den nyblivne Domkyrkokaplanen Leif Adolfsson, stod som vanligt för kloka tankar och reflektioner om tröst och om att se ljuset i tunneln.

Knölen i mitt bröst drabbade inte bara mig utan också dem som fanns i min närhet, berättade prästen Carina Samuelsson.

Tillbaka till Arkiv 2014