Stor politisk enighet – Kronoberg ska ha ett hospice

Beskedet vi väntat på i flera år – dags för ett hospice i Kronobergs län

– Helst vill jag att det blir i samarbete med alla kommuner i länet men om de säger nej är jag beredd att ordna detta i Region Kronobergs egen regi, kanske på två orter. Det raka beskedet gav Anna Fransson (S), regionstyrelsens ordförande, vid Cancerstiftelsen i Kronobergs läns debattkväll inför ett 100-tal väljare i Katedralskolans aula i Växjö.

– Frågan är inte längre om vi ska ha ett hospice, utan hur det ska se ut och fungera och när det ska vara klart, fortsatte Anna. Glädjande nog verkade alla partierna vara överens om att det ska bli verklighet så fort som möjligt.
Ett besked som säkert glädjer många patienter och sjusköterskorna på onkologen som inför kvällen ställt frågor som, ”Är det värdigt att man i dagens Sverige ska behöva dö på en 4-sal”? Är det mänskligt att en svårt cancersjuk 20-åring ska vistas på akutsjukhus i 3-4 månader i väntan på att dö?”

Efter inledande presentationer berättade hälso- och sjukvårdsdirektören Per-Henrik Nilsson hur det ser ut med cancervården i länet just nu. För två år sedan var 10 000 kronobergare cancersjuka. I år drabbas 700 män och 500 kvinnor av cancer, om tjugo år har det nästan fördubblats, totalt 2 000 personer. Det kommer att ställa allt större krav på resurser till vården.
På plussidan nämnde han bröst- och prostatacancerprocesserna, titthålsoperation av tarmcancer, egen strålenhet med bra kapacitet, cancerrehab, det palliativa centrat och rådgivningsteamet, standardiserade vårdförloppet och kontaktsjuksköterskor.
På minussidan forskning och utveckling, flaskhalsar vid diagnos som röntgen och patologi, palliativa vårdenheter som hospice, palliativ specialkompetens saknas dygnet runt och långa ledtider för vissa diagnoser.

Kvällens debattledare, journalisten och programledaren Lennart Ekdal, lät sedan varje parti lista de viktigaste åtgärderna för en bättre cancervård.
Eva-Britt Svensson (V) ville höja skatten och använda pengarna till att minska köerna och satsa på personalen. Miljöpartiets Michael Öberg föredrog förebyggande åtgärder och hänvisade till WHO som slagit fast att livsstilsförändringar kan minska antalet drabbade med 30 procent.Han fick medhåll av Anna Fransson (S) som också betonade levnadsvanornas betydelse och vikten av tidig upptäckt. Eva Johnsson (KD) sa att en ny cancerplan hade förtur och hyllade införandet av regionala cancercentrumet.
Kontaktvägarna med vården måste bli bättre menade Britt-Louise Berndtsson (C) som också förordade hälsosamtal på vårdcentralerna och naturupplevelser som rehab. Liberalernas Yngve Filipsson efterlyste kontinuitet i läkarkontakten och vurmade för tidig upptäckt med mer screening, standardiserade vårdförlopp  och tyckte att bröstenheten borde vara en förebild för andra.
En som jobbat inom hemsjukvården var Mikael Johansson (M), han ville definitivt, med sina erfarenheter, ha ett hospice, fler sköterskor och mindre administration. Melena Jönsson (SD) höll med om hospice och ville ta bort köerna och göra sjuksköterska till ett drömyrke. Ta pengarna från kullturen och utveckla vården istället.

Sammanfattningsvis var alla rätt överens om problemen, att behålla och locka hit ny personal, större lokalytor med fler vårdplatser, kortare köer och bort med flaskhalsarna, behov av hospice, jämlik vård, mindre administration, bättre samarbete med kommunerna, tidig upptäckt med mer screening, stimulera den lokala forskningen, påverkan av livsstil med hälsorevolution och se bröstenheten som en förebild.
Däremot gick åsikterna isär lite när det gäller hur de här sakerna ska lösas, eller som Eva-Britt förklarade.
– Vi måste vara ödmjuka och konstatera att vi kan inte allt om det här, vi måste hjälpa varandra. Och Eva Johnsson konstaterade: – Det är mycket på gång men ingenting görs.

När Lennart Ekdal frågade Göran Carlstedt, med mångårig erfarenhet från onkologen, om han märkt någon skillnad när de olika blocken haft makten, suckade Göran eftertänksamt: – Nej, det har jag inte.

Låt oss nu hoppas att den här kvällen manade till eftertanke hos alla inblandade, från politikerna som skapar förutsättningar i form av pengar och till ledande tjänstemän i regionen som gör prioriteringar. Som någon så klokt menade, det är dags att göra verkstad av alla kloka ord, det räcker inte längre med planer och utredningar, nu behövs handling.

– Jag kan bara med glädje konstatera att våra tankar om behovet av att belysa vad som krävs för en ännu bättre cancervård infriades med råge. Nu hoppas jag bara att politikerna visar handlingskraft och står för det dom sagt här ikväll. Vi funderar redan nu på om vi ska följa upp det här om ett par år, säger en nöjd Bengt Martinsson, ordförande i Cancerstiftelsen i Kronobergs län.
– Jag vill också passa på att tacka alla som ställde upp och bidrog, patientföreningarna, politikerna, Per-Henrik Nilsson och givetvis Lennart Ekdal som höll i trådarna, avslutar Bengt.

Cancerstiftelsens ordförande Bengt Martinsson  hälsar välkommen.

Hälso- och sjukvårdsdirektör Per-Henrik Nilsson berättade hur cancervården se ut i länet just nu.

Representanter för Bröstcancerföreningen Kronoberg, ProLiv Kronoberg, ILCO Kronoberg och Blodsjukas förening ställde frågor till politikerna och kvällens debattledare Lennart Ekdal höll i trådarna.